Dagen började med en ringande väckarklocka och ett antal tankar på att bara ställa fram den en timme, men efter någon snoozning tog jag mig upp och tog en joggingrunda. Det var skönt idag för det var inte så varmt på morgonen.. mina fötter behöver dock andra skor, är inte säker på att jag kan springa mer nu i de skor jag har för det gör ont!! Jag ville dock avsluta min runda när jag väl börjat, så tänkte på det som om jag hade spelat fotboll.. vet inte varför men på något sätt när jag spelar (spelade) fotboll så fortsatte jag trots skoskav varenda gång, ville liksom inte ge upp bara för att mina fötter och skor inte kommer överens. Så med en tanke tillbaka till fotbollen så kunde jag ändå springa hela vägen..
Dagen fortsatte med frukost, se till att barnen åt sin frukost, städa deras rum (med deras hjälp) för att packa upp sådant som fortfarande var kvar sedan semestern. Sedan bytte jag deras lakan. Efter lunchen åkte vi till sjön och var där tills det kom en åskvarning, så då åkte vi tillbaka. Blev inte så mycket av åska och vi tog det lugnt tills föräldrarna kom hem och vi åt middag.
Hade ju mina planer på Starbucks ikväll... hon jag skulle träffa hade dock bestämt med några andra efteråt att följa med dem till ett annat ställe istället (längre bort) och frågade om jag ville följa med. Var lite tveksam för det var ganska sent och jag får inte vara ute så sent när jag jobbar dagen efter, men bestämde mig tillslut för att hänga på. Vi skulle träffas hemma hos en annan au pair, vilket gjorde mig ännu mer tveksam för det var på någon väg jag aldrig kört tidigare, men jag gav det en chansning. Så letade upp någon vägbeskrivning på google maps, skrev av den och gav mig iväg.. GPS:n fungerar fortfarande inte. Åkte och tänkte att nu är jag minsann på rätt väg och körde lite saktare för att försöka se nummrena som sitter med små lappar på brevlådorna man passerar, denna vägen var dock större så kunde inte köra så sakta och det var mörkt ute... efter ett tag passerade jag NY-staten-skylten och insåg att jag hade kört för långt. Så fick hitta närmsta bästa ställe att vända och köra tillbaka. Stannade lite längre fram och ringde en av dem jag skulle träffa och försökte förklara var jag var, men hon hade ingen aning och ärligt talat vet jag inte om jag själv hade det heller. Slutade i alla fall med att de fick åka utan mig för de hade redan väntat och jag ville inte låta dem vänta ännu mer för ett nytt försök att hitta dem. Väl hemma igen med frågande blickar från föräldrarna, förklarade jag allting, gick upp och tog en ny titt på kartan. Jag var på rätt väg, men där den vägen fortsatte bytte den namn och jag skulle ha svängt för att stanna på samma väg, men det visste inte jag.. vet fortfarande inte var jag skulle svängt dock... Jag körde samma väg som när jag körde mot tågstationen, för jag fattade att det var på den vägen, men åhnej.. det var en sväng till.. Så det blev inget Starbucks eller träffa andra au pairer ikväll, så det var ju ganska segt!! Tråkigt att hon föredrog att träffa dem när vi redan hade bestämt.. Jag har inget emot tyskar, de är väldigt snälla.. nackdelen här är att de flesta au pairer är tyskar eller i alla fall tysktalande. Vilket innebär att de kan träffa mig och så, men det är nästan alltid jag som får fråga, sen hittar de på saker själva och glömmer oftast att fråga mig.. de pratar ju bara tyska med varandra så det är klart det är enklare för dem och även lättare att lära känna varandra, men det är segt för att man själv får liksom ingen chans att bli lika tajt med någon eller hitta på lika mycket. Jag vill prata engelska här så mig gör det inget vilket land de kommer från så länge de pratar engelska med mig! Jag hoppas på bättre lycka på onsdag då alla "nya" au pairer här ska träffas, hoppas dessutom på mer engelska och mindre tyska så jag kan förstå samtalen som blir! För de är verkligen snälla, men det är jobbigt när man sitter där och de "glömmer bort en" och börjar prata tyska med varandra..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar