Blandad dag!

Tog en liten trevlig tur till Kalmar idag med mormor. Sedan satte jag mig och läste lite ute i solen. Ett lov utan en endaste bok hemma från skolan, istället har jag tid att faktiskt läsa en helt vanlig bok som man inte somnar av. Läser för tillfället en mycket intressant bok som heter "när spelet är slut ska allt tillbaka i lådan" - väldigt tankvärd.
Tog sedan cykeln till konstgräset (har inte lärt mig vad planen kallas än) för att titta på när min lillebror spelade fotboll, väldigt roligt!

Har även tagit mig tid till att fylla i vissa papper angående au pairandet, så imorgon ska jag posta brev. Det är helt galet hur fort tiden går, snart är jag i USA och snart har jag tagit studenten!

Trepoängare och superjäst

Efter gårdagens fotbollsinlägg måste jag fortsätta bara lite och skriva en sak till... Åkte till Långemåla idag för att se deras match mot gästande UBK:s herrlag. Underbart med resultatet 0-1 och 3 poäng till UBK, grattis till dom! Detta gjorde mig ännu mer pepp på seriepremiär!! och imon är det träning, kan det bli bättre?!

Annars har jag idag varit väldigt huslig, både bakat bröd och lagat mat. Mamma bad mig handla bröd, men så fick jag någon lustig idé att jag kunde köpa jäst istället.. så sen var det bara börja baka. De där små brödbullarna jäste hur mycket som helst och blev jättestora. De blev också väldigt goda och en glad överraskning för mina föräldrar! Det är det bästa med överraskningar, när det kan glädja andra för då blir man själv också glad!

Nästan som att vara kär

När jag för några år sedan slutade spela fotboll, trodde jag aldrig att jag skulle börja igen.. Jag trodde heller aldrig jag nånsin mer skulle tycka om den sporten, men så fel man kan ha!
Förra året startade UBK:s damlag och jag tänkte att det kan ju vara lite skoj att testa. Trots ett år med enbart förluster, tidningsrubrik om sämsta damlaget, hånskrattande personer och en del annat motstånd, så måste jag säga att det var det roligaste fotbollsåret i hela mitt liv! Jag spelade fotboll i Högsby när jag var mindre och slutade nångång under högstadietiden. Då kändes det inte på något sätt roligt att spela längre, jag hade tappat gnistan, trots att vi vann varje match och hela serien...det var ju inte så kul att sitta på bänken, att aldrig få en positiv kommentar, att se andra bli favoritiserade, att ha ångest inför en träning, att höra skitsnack från laget - så jag slutade. (Måste bara tillägga att detta var min upplevelse av stämningen, tror Högsby är helt okej nu) De där senaste åren med fotboll satte sina spår och det blev en försiktig början med dåligt självförtroende i UBK. Efter ett tag insåg jag att det gick ganska bra, men framförallt att jag hade roligt.. stämningen var den bästa tänkbara, det blev många härliga skratt. Jag har insett hur mycket mer jag gillar fotboll för varje dag som går, jag tror jag är kär... Har jag inget att göra så går jag ut med en fotboll och kickar eller skjuter lite, träningar är några av veckans höjdpunkter.. till matcher kan jag börja peppa långt innan. Det är så roligt och visst blir jag bättre även om jag inte är någon toppspelare. Jag har insett att man inte behöver vinna för att ha roligt, med UBK har jag fått tillbaka gnistan, laget har gett mig minnen för livet, jag har fått fantastiska vänner och jag tycker fotboll är roligare än nånsin!! Jag älskar känslan att ta på den orangea tröjan med nummer 12, gå ut på planen och kämpa! Snart är det dags för seriepremiär och det ska bli sjukt kul..jag är riktigt laddad!!

Dagens träning - foto: Julia Ohlsson

Solglasögon

Ännu en såndär varm och solig dag, man blir så glad!! Detta väder får mig att leta upp shortsen längst in i garderoben. Med bara ben får man den där sommarkänslan, fast det kanske fortfarande är vår. Förutom shortsen, så kommer ju även solglasögonen fram. Jag har insett att det är en väldigt bra kombination... Nackdelen med vintern är att benen bleknar ganska mycket, särskilt om man väljer att inte fuska och åka till ett varm ställe eller spendera sin tid i ett solarium. Jag har inte fuskat och tack vare mitt pigment är jag nu väldans blek om benen. Då kommer tanken; ska jag verkligen ha shorts? Sen går jag ut i solen och inser att så farligt va det ju inte..., tills jag tar av mig solglasögonen. Jag tycker alla borde ha solglasögon, såhär års, så alla bleka ben kan få se lite brunare ut, tills färgen faktiskt har kommit på riktigt. Nej, det är inte så att jag skäms för mina vita ben.. jag har shorts ändå, men för att skydda andras ögon från bländning rekommenderar jag solglasögon!!

Påsktankar

Då var det alltså påsk igen och redan har det hunnit bli påskmat, ägg och godis...Även i år fick vi ta del av den traditionella påskäggsletningen, alltid lika roligt och spännande. Det blir liksom som en tävling, man vill vara först att hitta ett påskägg. Idag råkade vi ut för en luring, det var inga vanliga påskägg, utan istället var det platta påskägg - alltså mer som en liten låda. Vilket innebar att man letade på platser där ett påskägg (äggformat) kunde finnas och missade sådana platser där "äggen" egentligen fanns. Det är ju inte så lätt att hitta något, när man letar efter fel sak...först när vi insåg att äggen hade en annan form kunde vi hitta dem på platser där vi redan letat.
Jag tror att det för många år sedan fanns en man på jorden vid namn Jesus, jag tror även att han var Guds son. Påsken är något som jag firar till minne av att Jesus dog på ett kors för att han älskar oss människor så mycket. Genom detta kunde han reparera en brusten relation mellan människan och Gud och skapa en väg som gjorde det möjligt för människor att leva med Gud i evighet, en väg som är öppen för alla. Jag tror också att Jesus återuppstod på den tredje dagen, när några kvinnor kom till graven var den tom.. kvinnorna letade efter en död Jesus, men fann honom inte. Istället fann de en levande man, men de kunde först inte se att det var Jesus, för de förstod inte att de skulle leta efter någon levande person. Många väljer att se Jesus som en lustig person, en påhittad figur, en fejk mm. Men jag tror man måste vara öppen för vem och hur Jesus egentligen är, för att kunna hitta honom och för att tro på hans budskap...Jag har lärt mig en sak, man måste leta efter rätt sak för att hitta den! Först när du är öppet söker Gud, kan du finna honom på riktigt och då kan du välja att gå hans väg, ända in i evigheten...men det är ditt val!

Au pair alltså

Jag har insett att det närmar sig mer och mer nu... vad? allt! Snart är det bal, snart är det studenten och snart åker jag till USA!! Dagarna bara springer iväg, det är så mycket roligt jag vill hinna göra innan men samtidigt vill jag att tiden ska gå fort - jobbig kombination! Börjar redan fundera på vad jag egentligen ska packa med, det är ändå ganska begränsat.. men jag ska ju vara borta i ett år. Tur att jag kommer bo nära NYC så jag kan inhandla en del där!

Tänkte jag kunde berätta lite mer om allt, för de som är intresserade!
Jag åker med Cultural Care Au pair som är en organisation för au pairer, jag valde den för jag tyckte det var bra information och kontakt hela tiden. Ansökningsprocessen var ganska lång, men det var ändå roligt för det hela kändes ett steg närmare. Sedan startade matchningsprocessen... jag kollade min mail ständigt och lyckan var total varje gång det var ett nytt mail med "you have a match". Det dröjde ända till den sjunde matchningen innan en familj hörde av sig, det blev dock inget mer än ett samtal med den familjen. Däremot match nummer 9, som jag faktiskt var matchad med en gång innan också (match 6, men den försvann första gången) hörde av sig. Det blev ett långt samtal i telefon på engelska, tror aldrig jag varit så nervös, pratat så mycket engelska på telefon eller varit så glad efter ett samtal förut. Det bästa var nog ändå bara 1,5 timme senare, när de ringde från kontoret i Boston och sa att familjen ville ha mig som sin nästa au pair!! Glädjen var på topp, men samtidigt gick det så fort så jag fattade liksom inte. Hur som helst, efter helgen ringde jag till kontoret och tackade jag, sedan var allt bestämt. Familjen verkar hur mysig som helst och jag ska ta hand om 3 barn. Åker 5 juli först till New York på förberedelse och sedan vidare till familjen i Ridgefield CT. Nu har jag fått en massa förberedelsepapper och har en del saker att skicka in, så det är det som gäller nu innan det är dags!

Årets första dopp!

Även denna dag värmdes upp av den strålande vårsolen, kändes nästan som sommar. Det märks när solen och värmen kommer, för då sitter plötsligt halva skolan ute i solen på raster. Så gjorde även jag, vilket resulterade i ännu fler fräknar och ännu mer vårkänsla. Efter skolan hämtade jag min balklänning som nu är uppsydd och klar! Sedan var det dags för fotbollsträning på den där planen långt in i Rödsle, vi var inte så många men vi var sjukt peppa. Det var en rolig, jobbig och varm träning...så för att svalka oss åkte vi efter träningen, lite sådär spontant, till Eckern och tog årets första dopp. Det var kallt men ändå ganska skönt, go känsla liksom. Efter det tog vi Mc-driven och åkte hem till Nikkos balkong. Blev en spontan och riktigt bra dag - fler sådana!

Vårkänslan

Vaknade av strålande solsken genom fönstret, fågelkvitter och värme.. gick upp och min första tanke var: idag ska jag ut och springa! Den tanken träffar mig ganska sällan, men när det är så fint väder och vårigt så måste jag ju rasta löpskorna. Tror det är hela grejen att bara springa.. det känns så omotiverande, behöver liksom en boll att jaga eller folk som peppar...om det nu inte är riktigt bra vårväder som idag, då kan jag springa ändå. Utöver en liten löprunda blev det också massor av cykling lite hit och dit, sedan en bra bok i solen. Dagen har alltså spenderats utomhus, för nu är det vår!

Jag älskar vår, allt liksom kommer fram igen, allt som verkat så dött blir färgsprakande och fullt av liv. Jag är ingen direkt blom-människa, men på våren kan det allt va lite mysigt. Först när snön precis smält bort kommer snödropparna fram. När man sedan kan hitta lite blåsippor i skogen då vet man att vintern är borta. När en stor bukett vitsippor står på bordet, ja då är det minsann vår. Men först en dag som denna, när man ser löven växa fram, hör fåglarna sjunga, känner solens värme och fräknarna kommer fram, då vet man att våren är här på riktigt och att sommaren närmar sig!

Sommarbild från Mallorca med Erika

Vedstapling

Dagen började med att lasta av ved, jag vet det låter sjukt segt och kanske även aningen bondigt men på något sätt finns det ändå en del av mig som gillar det (nej, det är inte för att jag är från Högsby). Jag är faktiskt ganska bra på att stapla ved.. det handlar liksom om att få alla de där ojämna, sneda och knöliga vedträna att passa ihop, så det ändå blir stabilt, att använda knölar och ojämnheter till att pussla ihop något jämnt och fint. Detta gav mig en liten tanke; vi människor är lite som vedträn, då menar jag inte att alla är dumma även om det låter så. Jag menar mer att vi alla har brister och alla gör fel, vi är "ojämna", precis som vedträn. Men alla är bra på något och om man använder sina förmågor på rätt sätt och hjälper varandra så kan man bygga något stabilt, genom att vända dåliga egenskaper till något bra och genom att fokusera på det man kan. Alla vedträn är olika, precis som vi människor. För att en stapel med ved ska vara stabil behöver bitarna passa in i varandra, ett vedträs snedhet kan kompletteras med ett annat som är tvärtom osv, men alla fyller en viktig funktion, varje bit passar in extra bra på just ett ställe. Oavsett vilka egenskaper vi har som människor, så finns det något bra som passar just oss och som gör att vi kan få påverka andra på ett positivt sätt!

Dreams come true

Alla dessa drömmar och funderingar om framtiden alltså! En av dessa kommer inom kort att förverkligas, nämligen att jag ska jobba som au pair. Efter en massa arbete med ansökan, fixa erfarenhet, jaga referenser, telefonsamtal till kontoret och återigen ansöksfixande (allt på engelska), blev jag antagen. Sedan startade matchningsprocessen, denna har botat delar av min telefonrädsla och dessutom gjort mig beroende av att kolla min mail. Det har varit spännande och roligt varje gång det har blivit en match, men även stor besvikelse varje gång de försvunnit. Nu har jag hur som helst pratat med en fantastisk familj som vill ha mig som sin au pair och jag vill så klart jättegärna även komma till dem. Så den 5 juli flyttar jag till Ridgefield, CT i USA, för att stanna i ett år. Jag tror det kommer bli så galet roligt, fast jag kan inte riktigt fatta det än! Familjen verkar jättebra och området med, nämnde jag att det är typ 45 min till NYC.. Fram tills jag åker är det mer pappersarbete och andra förberedelser som gäller! Troligtvis kommer bloggen från och med då handla ganska mycket om mitt liv på andra sidan Atlanten.. Jag är så sjukt laddad, men visst känns det lite konstigt - fast på ett bra sätt liksom!

Måste bara nämna att jag vann mot Kenneth på rundfotboll idag, goaste träningen va det!

Kämpa då!!

Vet att förra inlägget handlade mest om fotboll, hoppas inte någon blir besviken när jag tar upp ämnet igen! Hade träning förut idag och vi var inte så många så det blev lite flummigt av och till, men det var ändå en go träning liksom. Jag var, tro det eller ej, riktigt sugen på fys... så fys fick det bli, bara att följa Nikkos order (typ Kennyh stil). Fysträning måste vara både den värsta och bästa träningen.. när man tränar är det så sjukt jobbigt och man fattar inte vad man egentligen gett sig in på. När man är klar känns det så gött och man känner verkligen att man har gjort något. Det är i sådana lägen jag är så tacksam att jag har ett lag med goa personer att träna med, för då kan man peppa och motivera varandra! Tillsammans kan man kämpa sig igenom den jobbiga fysen, för att sedan få den där goa känslan som man bara kan få efter en träning.

Är det inte lite så i livet överhuvudtaget... man behöver sina vänner, man klarar sig inte helt ensam! Tillsammans med sina vänner kan man ta sig igenom både jobbiga och bra saker i livet, när man dessutom gör det tillsammans vinner man så mycket i längden - allt känns mycket bättre! Jag kan inte förklara hur tacksam jag är för mina vänner, men jag vet en sak.. man ska ta vara på dem, för riktiga vänner är det bästa man kan ha!!

Vad skulle du skrikit i klacken?

Nyligen hemkommen från invigningen av Guldfågeln arena, något som har gett ett antal funderingar. För det första måste man ju bara påpeka att arenans namn låter ganska löjligt... I övrigt var det faktiskt en väldigt fin fotbollsarena, kanske ännu en anledning till att ge den ett bättre namn. Jag ska inte fastna i det ämnet nu, tänkte gå över till matchen. Alla som är något intresserade av sport har kanske redan tagit reda på att KFF vann med 3-2, kan inte påstå att jag gillar resultatet men det va ju i alla fall kul för alla kalmarfans som såg fram emot en vinst, sådär på invigningen och allt. Om man tittar på spelet utan att vara partiskt, så var det ju trots allt Djurgården som hade mest bollinnehav och flest chanser, synd bara att det inte räckte hela vägen in i mål - då hade vi snackat om nederlagsresultat för Kalmar, men det hade ju varit tråkigt en dag som denna.

I alla fall stod jag där i bortaklacken, i jämförelse med andra ganska passiv, men med den blårandiga halsduken på och visst är det en speciell känsla. Jag insåg hur mycket vissa verkligen brinner för ett lag, hur många känslor som egentligen får utlopp under en fotbollsmatch. Bland annat glädje, kärlek till laget och till klacken, men även ilska och hat mot andra laget och domaren. Det var nästan lite komiskt när en 30-årig man började skrika till en Kalmarspelare "spring då din tjocka gris", människor tappar på något sätt sin kontroll och vet inte riktigt vad de håller på med... under sega delar av matchen är det nästan roligare att titta på folks reaktioner, för de är så oväntade och många gånger extrema, där kan man snacka om hängivenhet till ett lag! Det är för lagets skull klacken skriker sig hes och hoppar bort sin energi, men ibland går hejandet mer över till hat mot det andra laget, hamnar inte fokus lite fel då? Frågan är vad vi väljer att lägga vår energi i vardagen; på att peppa och se bra saker eller att klaga på allt som inte är bra..

Sådär bra som det blir ibland

Har haft en alldeles fantastisk helg, en sån där när man gör allt och ingenting. Hunnit med två resor till Kalmar, båda för att fira vänner som fyllt 20 år.. ojoj så vuxen man måste känna sig, man går liksom från steget mellan 0 och 20 år till mellan 20 och 40 år. Hur som helst så blev det bland annat  en fem kamp i sumobrottning, läskbacksklättring, pilbåge, segway och dragkamp. Mitt lag vann men jag vet inte om dessa grenar va min starka sida, då pilbågen resulterade i pilar lite överallt och ett blåmärke på armen. I segway var jag den enda som lyckades nå minuten på banan, de flesta fick ungefär halva min tid. Men man behöver ju inte alltid vara bäst för att ha roligt, man måste också kunna skratta åt sina misslyckanden...

Lördagens sista energi förbrukades på livekällan där Indevotion spelade riktigt go musik.. Med lite halvsega steg på morgonen därefter, blev jag mer och mer taggad inför kvällens träningsmatch och just då kommer det där sms:et att den är inställd.. besvikelsen va på topp och dagen blev istället en sån där slapp dag, en sån där dag när man inser att man kanske äntligen skulle skaffa en blogg.

Trots inställd match, kan jag se tillbaka på helgen med glädje - det har varit fullt ös och ändå slappt, jag har hunnit träffa massor av mina fina vänner och allt detta gör mig så glad. Det finns helt enkelt så mycket mer positivt, så det är det jag kommer minnas!
Låt alltid det positiva vinna!

Blogg - javisst

Det kunde man kanske inte tro, att jag skulle skaffa mig en blogg, men så är det! Read and enjoy! Detta inlägg blev väldigt kort, men det var mest bara för att säga hej :)