Nu är det min tur

Jag kan nog inte riktigt förstå vad det är som händer, det är så svårt att greppa och nu är det så nära. På lördag är det balen; det är min tur att vara uppklädd och fin och uppleva en bal på slottet. Hoppas bara på bra väder! Nästa stora händelse är studenten och det är inte heller länge kvar, allt skolarbete är dessutom för min del över och de sista dagarna åker man mest in för att träffa klassen. För två år sedan när jag skulle sluta ettan och vi var på SAS-konserten (elever från skolan som har ett band och fixar en konsert i ishallen varje år innan studenten) riktigt önskade jag att det var jag som var utklädd, att det var jag som fick hoppa framför staketet, att det var jag som skulle ta studenten... i år om bara två veckor är det min tur, min tur att äntligen sluta. Men det är ändå lite skrämmande, det är en trygghet som försvinner och visst kommer jag sakna  vår fantastiska klass!

Bara tre veckor efter detta lämnar jag Sverige för ett år i USA. Så många år som jag har velat jobba som au pair, så många gånger jag har hört och läst om au pairers äventyr, så många jag har pratat med... Nu är det min tur att vara au pair!

Det är så många saker jag har sett fram emot som nu närmar sig galet fort, det är spännande alltså! Snart är det dags att vända blad och göra något helt annat, påbörja ett nytt kapitel. Men istället för att räkna ner, så ska jag ta vara på de dagarna som jag är kvar i Sverige, ta vara på de sista sidorna i detta kapitel och ta mig tid till att göra sådant jag vill! Men bara för att det blir ett nytt kapitel, försvinner inte allt det gamla.. jag hoppas på många roliga skype-samtal när jag är iväg!