Nu har jag varit hemma här i två och en halv veckor och nu känns allt som vanligt igen. Innan jag åkte hem hade jag ju min lilla resa till Kalifornien..
På fredagen den 7:De juli så flög jag till Los Angeles.. första gången jag flygit helt själv, utan familj eller vänner. Det gick bra ändå, bara det att man inte riktigt har nån att prata med, tur att jag sov bra och att amerikaner är öppna och kan prata lite med vem som helst! Kom fram på natten och tog mig till vandrahemmet mitt på Hollywood Boulevard. Dagen efter på lördagen var planen att jag skulle möta min kusin som var på semester i närheten samtidigt. Innan vi träffades passade jag på att utforska området och jag hamnade efter bara 5 minuters gång längs vägen på Walk of Fame. Häftigt!! Såg även hollywood-skylten på långt håll och många kända platser. Sedan träffades vi och åkte till Santa Monica Beach och gick längs den och även en bit in på Venice Beach. Det var fint! På kvällen så åkte vi till Sunset Strip och satte oss på en restaurang och åt lite. Söndagen hade jag för mig själv så jag tog en liten turisttur runt i Los Angeles, upp till närmsta utsikten för Hollywodd-skylten och runt i Beverly Hills med en massa kändisars hem. Kul att se och fotade en massa, men nu kommer jag inte ens ihåg vem som bodde var... På eftermiddagen tog jag tunnelbana och sedan tåg, ner till San Clemente. Hur fint som helst där - gick av tåget och på andra sidan spåret var det en fin strand. Blev hämtad på stationen och åkte en bit till surflägret. Det var på en lång väg med små campingfickor, de hade två husvagnar med partytält emellan. Därunder var det soffor, TV och matbord. Sedan fanns det en massa småtält för alla att sova i. Det var i San Onofre State Park, campingområdet låg på en klippa ovanför havet, precis nedanför tågrälsen och motorvägen, så det var alltid mycket ljud.
Surflägret började och det var en av de bästa veckorna på hela mitt år i USA. Träffade nya vänner, de flesta var lite yngre än jag, men det var kul ändå. Jag var riktigt nervös då många hade surfat innan och jag kände mig väldigt osäker. Men som tur var så var jag inte ensam. Jag hamnade i en nybörjargrupp med tre andra tjejer. Första dagen gick vi igenom mycket och vi gick först bara i en åt gången med vår surflärare. Därefter var vi alla i samtidigt, men sen hände det något med grupperna så helt plötsligt fick vi en större grupp och två instruktörer istället för en. Vilket var bra för de flesta ville gå i med den nya läraren, men jag och en tjej till höll oss till den första - vilket gav oss mer tid och vi fick mer hjälp och därmed fler vågor. De flesta använde de lite längre brädorna i ett mjukare material (foam boards) ,då det var sådana de hade flest av och de är väldigt bra när man inte är så van - för det händer att man blir slagen av brädan i huvudet... Hur som helst, huvudsaken med lägret var ju just surfingen och det var superjobbigt men ändå så väldigt roligt! Redan första dagen på eftermiddagen fick jag paddla ut till de gröna vågorna istället för de vita, alltså ut till där vågorna först bryter och är större. Det var först ett surfingpass på 1-2 timmar på morgonen, sedan lunch och lite vila innan eftermiddagspasset som var ungefär lika långt. Paddlingen är det värsta, armarna bara värker, men för att ta sig ut måste man paddla och man måste ta sig förbi alla vågor som bryter. Det finns olika sätt att göra det, men i korta drag handlar det om att använda armarna på olika sätt. Väl utanför zonen där vågorna bryts kan man vila lite, sitta på brädan ett tag och bara njuta av att sitta ute på havet. Sen helt plötsligt ser man ett set med vågor komma, kommer det då en där man är ska man vända sig mot stranden och börja paddla igen. Lyckas man få rätt hastighet och hamna på rätt plats där vågen bryts så fångar man den och då gäller det bara att ställa sig upp. Känslan av att fånga en våg och stå upp och surfa i den går inte att beskriva - men det är helt klart värt att fortsätta paddla även när armarna gör ont! Vi fick lite knuff-hjälp in i vågen ibland innan vi lärde oss att fånga den själva. Efter surfingen på eftermiddagen blev det dusch och sedan mest ta det lugnt resten av kvällen. Äta och kanske titta på film eller nåt sånt, gå på promenad och titta på solnedgången.
Helt klart ett superbra läger!!
Var hos familjen en helg sen innan det var dags att åka hem. Vi åkte ut med båten, hade en kväll då vi satt ute och grillade marshmallows och så gick vi till cheesecake factory för min hejdå-middag. Det blev jättemysigt och jag fina tack-kort från familjen och en jättefin hejdåpresent. Jag gav dem ett album jag gjort med bilder från året. Sa även hejdå till alla mina fina vänner i Ridgefield, det var jobbigt. Men ändå, jag fattade inte riktigt att jag skulle åka, så att säga hejdå blev lättare än jag trodde.. det kom liksom efteråt istället. Så 16 Juli blev jag skjutsad av båda mina värdföräldrar till flygplatsen, sa hejdå och satte mig på flyget hem. Mellanlandade på Island och fortsatte sedan till Köpenhamn där mina bröder stod och väntade på mig. Att åka hem, se svenska skyltar, svenska bilar, svensk natur, höra folk prata svenska - det var konstigt. Kan verkligen inte beskriva de första dagarna hemma med något annat ord än konstigt.. Men samtidigt en känsla av att det är skönt. Nu har jag kommit över Jet-laggen, jag har vant mig vid att jag är hemma och det känns bra! Har hunnit träffa många och göra mycket redan. Men mer om det får det bli en annan gång. För jag antar att de som orkat läsa ända hit inte känner för mer.. Tar lite bilder istället :)
äntligen är du hemma <3
SvaraRadera